tisenslillasnigel

Nu var det länge sedan jag skrev men tänkte komma igång igen.

Mycket har hänt sedan Lenbergsvik revs, ja vårt paradis är nu ett minne blått.

Jag drömmer fortfarande om vår paradis om nätterna senast natten till igår. 

En av drömmarna som återkommer är att vi bor där och att huset står kvar.

Ingen vet om att vi förvaltar det i hemlighet och det känns så verkligt.

Jag kan tillomed känna smaker o lukter.

Vaknar varje gång med en klump i magen.

Det gör fortfarande ont att huset är borta, ja platsen finns kvardet är inte samma sak.

Känner en ånger att jag inte kunde rädde huset, att vi inte fick rätten att köpa loss det.  

Men livet måste gå vidare och det har det verkligen gjort.

Mina små prinsar är nu 16 respektive 17 år pluggar till elektiker och vvs:are på samma skola i Norrköping

Mannen i mitt liv har för några år sedan börjat på ett företag i Jönköping så han bor borta i veckorna fortfarande.

Vi tog ett stort beslut förra året vi sålde huset i Skärblacka och köpte en lägenhet i Norrköping  

Det känner vi nu så här 11 månader senare att det är nog det bästa som vi gjort.

Jag är så tillfreds med det och det gör mig ingenting att jag pendlar till Ica i Blacka.

Som sagt livet går vidar och nya planer har vi och flera utmaningar är på gång.