Ska hämta barnen snart.


Bild lånad från nätet

Var nere på barnens skola i morse.
Det var vaccinations dax för åk 2 i dag och min lille plutt
ville att mamma skulle vara med.
Vad gör man inte för de små stackars liven.
Allt var bra när jag kom dit. Barnen hade sång timme och sjöng för fullt i rörelerummet
som inte ligger så långt ifrån sjuksysters rum, smart tängt.
Det var flera föräldrar där så jag små pratade lite och gav mig inte tilkänna för S med än gång.
När jag väntat en stund stack jag in huvutet och lillen såg mig med det samma, reste på sig
och kom ut.
-Mamma, gör det ont? frågar han mig.
-Ja, det är klart att det känns svarar jag, som vår läkare har lärt mig att säga.
Man får inte ljuga för barnen för att försöka lugna dem.
vi går mot de andra kamraterna som väntar utanför syster rummet.
Det är 3-4 st som väntar med eller utan förälder.
Vi möts av en sjöterska som frågar honom om namn och när han är född.
Han svara, och får en lapp som hon ber honom ta med sig in.Han är lugn fortfarande.
Vi får inte vänta så länge men lillen låter en annan gå före men sen har han samlat mod.
Han går in till sammans med mig och vi säger hej och presenterar oss, då brister det för plutten.
Tårarna rinner ner för hans kinder och han försöker att gömma det för oss i rummer.
Men Tina ser och frågar.
-Är du rädd?
- Jaa, det kommer göra ont va?
Vi sätter oss i stolen tillsammans och hon förklarar genom att nypa
honom i armen hur det kommer att känna på ett ungefär.
Hon har redan den lilla sprutan i handen.
Jag lägger min arm om hans midja och känner hur hans hjärta slår kraftigt.
Tina tvättar där sticket ska tas. Jag ber S slapna av och han är lugn men tårarna rinner än.
Och så var det klart. På ett kick var det över och han ryckte inte till alls.
Det kändes ju nästan inte alls.
En lite tårögd plutt går tillsammans i koridoren mot sitt klassrum.
-Mamma syns det att jag har gråtit ? frågar han när vi nästan är framme.
-Ja, lite. Men det har många andra gjort i dag oxå, du är inte ensam.
Vi kramas och jag talar om för honom att jag har världens modigaste son.
Sen tar jag bilen och kör hem. 


Kommentarer
Postat av: ingela

Lille killen då. Du får berätta att Johanna oxå fått spruta idag, hon blev lite ledsen men det gick fort över. Kramis

2011-05-18 @ 15:12:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0